2014-12-26 11:09 #0 av: Leffe

Året är 1950. Det är mitt i sommaren, närmare bestämt den 21 juli. Nina Ennismore, boende i Bodmin Moor i Cornwall, England, går omkring i spänd förväntan. Hennes sköldpadd-vita huskatt, Serena, ska föda vilken stund som helst efter att ha varit ute på äventyr.

Så äntligen kommer kullen. En av ungarna ser redan som nyfödd lite annorlunda ut jämfört med de övriga i kullen. Det är en liten cremefärgad hane täckt med täta rader av små lockar, som gör att han ser ut som ett miniatyrlamm. Han får namnet Kallibunker.

Allt eftersom tiden går ser Nina Ennismore hur kattungarna växer, men hanen som ser annorlunda ut förändras än mer drastiskt jämfört mot sina kullsyskon. Kullsyskonen har stadiga kroppar och runda huvuden, typiskt för en brittisk korthårshuskatt. Kallibunker däremot har en slank finlemmad kropp med långa ben, ett smalt huvud, enorma fladdermusöron och en lång pisksnärtsvans.

Tiden går och nu är det dags att bestämma katternas framtid. Nina Ennismore funderar på vad hon ska göra med Kallibunker. Hon beslutar att han kan nog bli en bra sällskapskatt så hon tar honom till veterinären för att kastrera honom. Denna veterinär inser att denna katt är något alldeles speciellt och därför finns Cornish Rexrasen.

Nina Ennismores veterinär råder henne att konsultera brittiska genetikern A.C.Jude om Kallibunker. Dr Jude ser att Kallibunker är en ren mutation, och föreslår att Kallibunker ska paras med sin mamma för att bevara detta utseende. I den kullen blir det två lockiga kattungar av tre. Eftersom Nina Ennismore varit uppfödare och utställare av Rexkaniner och van vid en liknande mutation med möss så sätter hon det i samband med pälstyperna och den nya kattrasen får namnet Rex.

Kallibunker får nu vara med om mycket. Han blir testavlad med Burmor, Siameser och andra brittiska korthårshuskatter, och mutationen visar sig vara recessiv. Vidare avelstester bland Kallibunkers avkommor bekräftar att två lockiga katter enbart producerar lockiga avkommor.