Jag pratar med alla katter jag ser. Jag har gjort så sedan jag var barn. Jag lär inte sluta. 😉 Jag föddes crazy i katter (låg och jollrade till katterna i reklamer i tidningar och sen fick min mormors siame ett helvete när jag blev större, han gillade dock inte barn alla gånger och jag var ju galen i katter så jag skulle ju klappa) crazy i katter. Helst vill jag dö med en katt på bröstet. Men ja man ska prata med katter. Det är ju otrevligt att inte svara då dom frågar nått. 😉

Jag pratar alltjämt med min katt men hon svarar bara med att spinna. :) Hon är en väldigt tystlåten kisse vilket jag uppskattar. :)

Jämt och ständigt! Jag är hemma på dagarna pga kronisk sjukdom och vi pratar mycket -ofta kommer katterna fram och babblar en stund.  😛

Jag pratar med alla katter och nästan alla djur jag träffar på. Så givetvis min egen kisse med som utväcklats från ljudlös jamare till en bräkande o skwikande pratkvarn. 😂💕 Alla djur är ju personer och förtjänar så ett hövligt bemötande liksom 😉

Skönt att höra att man inte är ensam om att prata med katterna.

Jag pratar alltid med katter som jag träffar på ute.Jag brukar säga till dem att de ska gå hem och vara försiktiga och passa sig för bilarna.

#5 vad skönt att höra en som säger samma som jag. Jag brukar säga vad stilig katt och att dom ska hem med sig så att dom inte fryser om fötterna och är ute i olyckorna. 😂

Jag både pratar och svarar mina katter. Zindra, min oriental, pratar ofta och väldigt högt.  Rexarna är inte lika högljudda.