Min första cornish hona fick livmodersinflammations och hon hade fått sina två kullar så där blev det akut kastration. Inget snack om att hon skulle medicineras.

När Cissi min vita La Perm fick sin första  livmodersinflammation krävde jag medicinering och hon blev bra och fick sen en kull och ännu en livmodersinflammation. Medicinerades och blev frisk och fick ytterligare två kullar utan problem.

Många veterinärer vill att man ska kastrera direkt och inte medicinera så ibland får man stå på sig angående medicinering.

Jag har haft en katt med livmoderinflammation. Hon var nio månader och veterinären ville kastrera direkt men en annan veterinär tyckte att de skulle röntga och då såg de att livmodern inte var svullen och katten fick medicin. Hon mådde bra hela tiden.

Har haft ett par töser med pyosar och vad som varit gemensamt för alla är att deras livmödrar har sett riktigt dåliga ut vid kastration.  En hona blev medicinerad, parad, fick 4 ungar och de var inte mer än 10 veckor när pyon var tillbaka. Mamman blev kastrat och även den livmodern var riktigt ful. Då det även är en ärftlig sak med pyosar så kastrerar jag hellre än att testa medicinera. Är bara om det är en väldigt "viktig" katt med en stamtavla som inte finns lite här och var redan som jag kan tänka mig att göra ett försök till kastration i framtiden. 
Har bland annat akutkastrerat en 9 månaders tös pga pyo och livmodern sprack när den lyftes ur, så risig var den på en så ung hona.  Hon hade antagligen dött om vi väntat någon dag som första veterinären tyckte vi kunde göra.